Höstliga tankar 2024

Det har blivit höst. Större delen av sommaren arbetade jag med min bok Moa moloken och Pelle pedant tillsammans med Pontus Arvstrand (redaktör) och Jovanna Mendes (formgivare) från Ektröm&Garay. Jag hade även nära samarbete med illustratören Joakim Larsson som målade bilderna till Pelle pedant. Moa-bilderna var klara sen tidigare och färdigställdes av min syster Anita Rick.
Det var roligt att få jobba i team emot samma mål och det kändes lärorikt och givande. Men sommaren gick åt på nåt vis.

I fredags, den 11e oktober, hade vi släppfest på Motel L ett stenkast från där jag bor. Det kändes så roligt att äntligen få gå i mål med mitt projekt tillsammans med jympakompisar och andra kompisar. Vi blev en lagom grupp på 14 personer så alla kunde snacka med varandra och boken sålde bra till dessa mor- och farföräldrar, och bokintresserade i största allmänhet. En milstolpe blev nådd och jag känner mig nöjd och stolt och vi hade en trevlig kväll med varandra. Kolla Facebook om ni vill se bilder!

Nu börjar nästa fas i bokutgivandet. Att sälja och åter sälja och att vara ambassadör för mitt projekt. Det ska bli kul även det! Kanske blir det någon sagoläsning någonstans, vi får se längre fram.

Oktober bjuder på fler festligheter då min mamma fyller 90 år. Det blir en milstolpe även det, fast för min mamma. Förhoppningsvis blir det en lika trevlig fest. De flesta av mammas vänner är döda, eller bor väldigt långt bort, så vi släktingar blir extra viktiga.

Men hösten är som sagt här och det känns kallt. Elementen surrar surt och vill inte riktigt komma igång. Åtminstone var det så i helgen då jag satte på dem för första gången i höst. Ikväll när jag skriver detta är värmen igång och det känns gott att vara inomhus.

Saknar mina barn och barnbarn som bor många mil bort. Kanske kommer de till mammas 90års fest. Jag hoppas det såklart och det gör även min mor som vill samla hela gänget. Men än så är det ovisst liksom så mycket annat här i livet.

När ovissheten blir för stor så känns det tryggt med rutiner och dagliga bestyr. Som Yoga på tisdagar, cirkelträning på torsdagar (ibland) och dagliga promenader (ibland). Samt lite dagligt skrivande inför nya projekt eller bara dagboksskrivande.

Det ger en tröst att skriva, åtminstone funkar det så för mig. Kanske är det därför jag inte kan sluta. Jag tycker om att brodera ut mig över sidorna, och rätt vad det är har nya tankar fötts i en annars trött, gammal hjärna. Åtminstone kändes det så nyss. Nya äventyr väntar. Och det härliga är att det kan ske i mitt tempo!
Namasté

13 april 2024

Det är lördag idag och det är gråväder. Våren är här men ändå inte riktigt. 
Våren tvekar och så också jag. Men jag har förmånen att vara pensionär och kan ta dagen med ro. Pyssla om jag vill, träna, cykla till stan, gå till biblioteket, eller kanske bara stanna hemma och fortsätta läsa i min nya bok "Tusen tranor" av Ann Lagerhammar. Har bara läst en femtedel i denna e-bok men känner mig helt förtrollad. Så verklighetsnära och aktuell den känns. Har velat läsa den en längre tid men inte kommit till skott förrän nu.

Det är en njutning att läsa när en bok verkligen griper tag i en. Och för mig känns det som ett nyvaknande som läsare då jag har köpt nya glasögon och dessutom skaffat mig Bookbeat-appen där jag enkelt kan välja och vraka mellan e-böcker (som man alltså läser från skärmen) och ljudböcker som är inlästa och som man lyssnar på. Jag är nybörjare på denna typ av läsande men har lyckats fånga två höjdare efter vad det verkar.

Första boken jag lyssnade på var "Löpa varg" av Kerstin Ekman, förträffligt inläst av Lennart Jähkel. Den blev jag så fascinerad av att jag streckhörde på hela boken, men jag råkade slumra till i mitten och fick gå tillbaka och lyssna om ett stycke för att få hela bilden klar för mig. "Löpa varg" är en relationsroman som handlar om en åldrande jägare och hans fru men också med deckarinslag. Den kändes väldigt fin att få ta del av och jag gillade det långsammare tempot i boken. Kan klart rekommenderas.

Så nu har jag nog bestämt mig för att ta en läsdag idag. Åtminstone tills solen vågar sig fram. Ha en fin dag du med du som  läser!

7 mars 2024

Tiden har gått men ännu ingen ljusning vad gäller krig och förödelse. Alla de pengar som kunde gått till mat och samhällsuppbyggnad och fredsskapande åtgärder går nu åt till massförstörelsevapen. Människor gråter. Det är en tung dag idag.

Vintertankar 2024

Solen skiner och snön lyser vit på marken för någon vecka eller två. I början av december hade vi ytterligare en vit vecka till allas julförväntande glädje. Men nu är den alltså här igen. Brrrr. I går var det -12 grader mitt på dagen. Idag visar det - 9 grader. Man får klä på sig.

2023 var ett bra år för mig. Jag fick vara frisk och jympan gjorde susen på både humöret, måendet och relationer. Underbart! Jag var mer aktiv och gick med i föreningar och gick en fotokurs som jag tidigare har berättat om. Relationer började fungera igen och jag kände mig bättre och bättre. Jag har fått bra hjälp av många att ta mig ur träsket som jag befann mig i tidigare. Så tacksam för det!

Jag hoppas nu såklart på att den fina trenden från hela 2023 ska hålla i sig även in i framtiden. Jympan fortsätter och även aktiviteterna och kanske blir det några resor norrut under året. Hoppas det. Längtar efter att träffa mina barn och barnbarn. Och vill även göra en del sightseeing när jag ändå är igång.

Men internationellt var 2023 ett skitår med krig, krig, krig. Min gamla tavla Flyktingflickan blev dubbelt aktuell med kriget i Palestina. Så ohygglig utveckling terrordådet fick, först på israelisk mark och sen på palestiniernas mark med Israels obarmhärtiga bombande av kvinnor och barn urskillningslöst. Jag blev upprörd av alla dåliga nyheter och var liksom många andra tvungen att ransonera nyhetsbevakandet för min mentala hälsas skull. Hur svårt har det då inte varit för de direkt berörda?!

Min förhoppning för 2024 är förstås fred, först och främst fred, både i Ukraina och i Mellanöstern.

Men idag är det lördag och solen skiner här i norr och det är dags för en promenad, om inte för annat så för att gå ner ett par kilo. För ett nytt smalare jag 2024. Hänger du med?

Hösttankar måndagen den 20e november

Hösten har varit fin. Har deltagit i två fågelexkursioner med Lundabygdens fågelklubb, dels till Skanör och trakterna där ikring, och dels till Krankesjön och Vombs ängar. Vädret var fint och vi såg många fina och för mig nya fåglar. Trevligt sällskap och mycket fågel. När vi var vid Krankesjön den första oktober hörde vi tranorna trumpeta på sin väg söderut. Långt. långt upp i skyn flög de i formation.

Nu känns vädret för kallt för att stå still i något fågeltorn och spana så melankolin breder ut sig. Dystert med regn och rusk och minusgrader. Såg is på pölarna för första gången i lördags morse. Brrr.

Kriget i Ukraina och i Israel-Gaza fortsätter. Ohyggliga scener minner oss dagligen om vår egen dödlighet och krigets fasor. Sorgligt att det händer, och svårt att förklara för barnen. Härhemma går vi med i Nato - om vi nu får vara med? Försvarsutgifterna rusar i höjden och Svenska Freds försöker propagera för åtminstone Nej till Kärnvapen på svensk mark. Hur det blir med allting står skrivet i stjärnorna. Vi lever i en orolig tid.

Musiken står för trösten. Lyssnar dagligen en stund på P2 och ibland på P4 för lite upptempolåtar. Spotify är också bra, där väljer man själv vilken typ av musik man vill lyssna till.

Nu är det dags för just en sådan stund så jag säger hejdå tills vidare. Namasté



12 maj 2023
Igår avslutade jag en fem veckor lång fotokurs för Gary Moore på Medborgarskolan. Gary har arbetat som nyhetsfotograf hela livet och hade massor att berätta om Street Photography. Undervisningen skedde på engelska och intensiteten var hög men det blev väldigt roligt och givande. Har lärt mig massor känns det som både om min kamera och komposition, ljus, bländare, tid osv. Samt träffat nya vänner. Roligt!
Titta runt på sidorna för att hitta mina olika bilder! Eller titta här intill för att se några exempel.

Första februari 2023
Vintern är här och regnet skvalar ner var och varannan dag. Det är svårt att ta sig ut vissa dagar trots att jag verkligen längtar efter motion. Såg Anders Hansens trevliga och informativa serie Din hjärna igår och blev om än mer peppad att komma igång med träning. Och det har jag också gjort. Seniordans på Actic två gånger i veckan. Underbart skönt! Kan klart rekommenderas men gruppen är full efter vad det verkar när vi trängs på jympagolvet. Men det finns många träningsföretag. Mitt råd är att välja ett och komma igång! Nu under vintern behöver man hjälp med att träna under tak och det kostar pengar. Men ska man tro Anders Hansen är det en god investering i den egna hälsan. Ha ett fint avslut på veckan! / Lisbeth


Juni 2022
Sommaren är här. Långa, ljuvliga kvällar. Svårt att gå och lägga sig. Jag varvar med datorjobb. Samlar mina dikter, de som är nåt att spara på. Ibland kommer nya som häromdagen på Stadsbiblioteket.

Kulturkvart

Fjäderlätta moln
pryder mitt rum
Utanför grönska

Stilhet, ro
att samla en tanke
- Av brons är du gjuten

högst upp hänger Beatles
sladdarna syns 

Ändå sobert
stilla lugn
- Jag borde gå hit mer ofta

 

April 2022

Här kommer en dikt jag skrev härförleden.

Tankar från Asylen

Lugn och ro
Bortblåst nu
Fånge i Ingemansland

Kropp och själ
inte i fas
Var hittar man facit?
När man alltid har haft det?

Det kommer och går
precis som vetet på åkern. Vettet.

Jag trodde jag skulle bli vald
eller var det kanske jag
som valde hela tiden?

Klorofyll till mina finaste blommor

 

Lund i september

Ny stad att lära känna. Det kommer att ta sin tid. Gatorna är många, smala och krokiga, och omöjliga att köra bil på. LKP, Lunds Kommunala Parkeringsbolag jagar livet ur en - för i Lund är det inte meningen att man ska köra bil. Cykla eller gå, eller åk kommunalt tycks vara parollen. Vilket i och för sig är en klok inställning. Och bussarna går tätt så det kan man inte klaga på. Så jag håller på att acklimatisera mig. Bland annat via fyra parkeringsböter inom loppet av en månad. Den sista kändes sur, hade tecknat mig på Easypark för ett par timmar på Mårtenstorget men se där får man bara stå i en timme, vilket inte appen upplyste om. Så hädanefter får det bli cykel.

Just att kunna cykla till stan på en kvart är en av de stora fröjderna med Lund och med min flytt. Tidigare, när jag bodde i långsträckta Halmstad, tog det nästan en timme för mig att "åka till stan" per cykel. Det vill säga det blev inte av. Men nu kan jag alltså rulla ner till stan på en kvart, på hemvägen tar det en halvtimme för då är det uppförsbacke. Jag hoppas att mitt ökande cyklande snart kommer att visa sig på vågen.

Lund verkar ha en härlig mix av studenter, turister och vanliga människor som jag gärna vill lära känna. Tempot är lugnare än i Malmö, vilket är en av anledningarna till att jag valde Lund istället för Malmö. Det ska bli roligt att utforska omgivningarna allt eftersom. Från nordost på Brunnshög där jag bor till Papegojelyckan, Nymfen, Djingis Khan och allt vad de olika områdena nu heter. Det kommer att ta ett tag innan man har bott in sig men det är ju inte så konstigt i en stad som har anor från långt. långt tillbaka. Närmare detaljer kommer senare när jag har läst på lite mer. 

Namasté
 

maj 2021

Här kommer den utlovade texten om Tomas Tranströmer. Jag skrev den under min utbildning (+ uppdatering senare) till skrivpedagog 2009/10 men den kan kanske roa nu med. (Nej föresten det var till Bibliotekshögskolan jag skrev den. Sen försökte jag få den såld till en tidskrift men där fick jag tji. Men det var några år sen.) Håll till godo!

Romanska bågar om Tomas Tranströmer
För min presentation av Tomas Tranströmer har jag valt två dikter ur diktsamlingen ”För levande och döda”. ”Vermeer” på sid 23 och ”Romanska bågar” på sid 28. Men först några rader om diktaren.

Tomas Tranströmer föddes 1931 och dog 2015. Tranströmer debuterade 1954 med diktsamlingen 17 dikter. Redan från början gjorde hans bildspråk succé och han anses vara något av metaforens mästare. 
Tranströmer arbetade under sin aktiva tid som psykolog och kanske är det erfarenheterna som psykolog och människa som lett honom att namnge en av sina diktsamlingar ”Den halvfärdiga himlen”. Den lätt ironiska titeln karaktäriserar enligt Bra böckers lexikon hela hans poesi – ”till synes så lättfattlig med sin lågmälda modernism men samtidigt med en oroande djupdimension”. Men andra gånger är han bara sprudlande glad som i dikten C-dur:

En musik gjorde sig lös
och gick i yrande snö
med långa steg
Allting på vandring mot tonen C


Dikten handlar om en man som kommer från ett möte med sin älskade. 
Jag tycker han pendlar i sin syn på livet och kanske kan mitt val av dikter visa på svårmodet respektive glädjen över att bara finnas till. Men han är trots svårmodet alltid trösterik. Kanske är det därför han blev så uppskattad.

1988 tilldelades han Pilotpriset (näst Nobelpriset vårt största litteraturpris). 1991 drabbades Tranströmer av en stroke med afasi som följd. Han fortsatte trots dessa handikapp sin skapande yrkesutövning och kom 1996 ut med ”Sorgegondolen” för vilken han fick Augustpriset samma år.  2011 fick han Nobelpriset i litteratur.

Vermeer
1989 gav han ut diktsamlingen ”För levande och döda” ur vilken båda mina exempel är valda. Tranströmer var då 58 år. Det torde således vara en mogen mans dikter som presenteras. Dikten Vermeer har vad jag förstår hämtat sitt namn från målaren.
Jan Vermeer van Delft var en holländsk målare under 1600-talet. Han betraktas idag som en av konsthistoriens oöverträffade interiörmålare. Merparten av hans målningar visar ett hörn av ett rum nära ett fönster, där en eller ett par människor, oftast en kvinna , koncentrerar sig på någon vardaglig sysselsättning, läser ett brev, syr eller knypplar. Det mest iögonfallande draget är den stämningsfulla stillheten i hans målningar samt ljuset som smälter samman med de dova färgerna, vilka fläckvis har en intensiv lyskraft.
Vill Tranströmer se sig som poeten som blir människans interiörmålare? Berättar han i dikten Vermeer lite om vad som händer inom  oss? Eller är dikten egna tankar när han betraktar Vermeers tavlor?
Det är framför allt de två avslutande stroferna som fängslar mig. Dikten är en sk prosadikt och de föregående stroferna har byggt upp interiören/skeendet så att man nu kommer fram till diktens kärna:

Det gör ont att gå genom väggar, man blir sjuk av det
Men det är nödvändigt.
Världen är en. Men väggar…
Och väggen är en del av dig själv –
man vet det eller vet det inte men det är så för alla
utom för små barn. För dem ingen vägg.

Den klara himlen har ställt sig på lut mot väggen.
Det är som en bön till det tomma.
Och det tomma vänder sitt ansikte mot oss
Och viskar
”Jag är inte tom, jag är öppen”. 


Detta måste vara skrivet av en man som tvekar att gå genom väggen men som längtar efter att medvetet möta förändringen. För som Tranströmer skriver – väggen är en del av dig själv – och du själv håller i nyckeln.

Romanska bågar

Men vad händer om man misslyckas? Vad får en att försöka igen? Även här tycks Tranströmer ge svar. För vem kan undgå tacksamheten och framtidstron i ”Romanska bågar”?

Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna
   i halvmörkret.
Valv gapande bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och
   Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.


Dessa strofer får avsluta min presentation av Tomas Tranströmer som ett bejakandets lov. Låt oss gå genom väggar för där bakom öppnar sig valv bakom valv…

©Lisbeth Gustavson
1998 och 2018

Skrivpedagog och skribent
 

Lördag 15 maj

Såg ni filmen "Galna av lycka"? Om inte gör det! Den är rolig, sorglig, galen, kort sagt underhållande med innehåll, och det är inte alltid man stöter på sån tv-underhållning. Paolo Virzi heter regissören och de två huvudrollsinnehavarna heter Beatrice, Valeria Bruni Tedeschi, och Donatella, Micaela Ramazzotti. Som ni kanske märker av namnen är filmen italiensk vilket på inga vis gör den sämre. Flera tidningar och radio har recenserat ifall ni vill jämföra er egen uppfattning gentemot professionella tyckares uppfattning efter att ha sett den. Jag tyckte att den var både sevärd, rolig och utvecklande så jag rekommenderar den gärna. Jon Asp fick till en rolig rubrik när han recenserade i Svenska Dagbladet: En cocktail av psykofarmaka, Ave Maria och schamanism. Och så kan man kanske se den lite. Kul var den iaf i mitt tycke.

En liten rubrik. Söndagen den 18 april

Att välja eller väljas
eller kanske bli utan?

Helt utan klarar sig ingen!
Alternativet skrämmer!

Villkorslöst såklart
och ändå inte

Tråden som blev kvar

- en trasselsudd nu
att sudda det svåra

En dikt som kom till mig efter att ha läst en uppdatering på Facebook av poeten och gurun  Sadhguru som jag följer lite då och då.

Hemma igen efter flera veckor av vila och reflektion. Konstigt hur världen delas upp i produktiva och icke-produktiva, när vi i själva verket borde dela på jobben! Alla vill vara till nytta! Men som det är nu har halva befolk-ningen gått i väggen och äter antidepressiva. Den andra halvan jobbar ihjäl sig och dricker alkohol och sniffar kokain för att prestera ännu mera. Hållbart? Tror inte det!

Och över alltihopa denna ödesfråga, hur går det med kärleken?  - Inte så lätt alla gånger. Man får välja sina närmsta, i den mån man har några och sitt yrke,  eller kall, fast i lagom dos, och hoppas på det bästa.

Att förundras är en bra start! Över soliga dagar i april tex. Att befinna sig här och nu är också en bra start och att lita på en vän! Om han eller hon nu ännu lever vill säga?

2 november 2020

Hej igen! 10 månader har gått sen sist och jag har hunnit få Corona-smitta, tror jag, och blivit frisk igen. Ska ta antikroppstest imorgon. Smittan fick jag i början av februari precis i samband  med min första konstutställning tillsammans med Dramalogen på Galleri 70. Vi hade en superkul invigning med mingel och musik men jag hade redan då en dunderförkylning som varade i en och en halv månad faktiskt, följt av existentiella kval av alla de slag. Puh, detta år har varit tufft på alla sätt! Men i somras tittade jag in till Modesty Soffronenkoff och vi var några stycken som gjorde mosaik. Jag i papper och de andra med riktig mosaik. Resultatet blev min Coronatavla som jag kallar för The Uggly Duckling versus The Reporter. Den håller jag nu på att göra vykort av för jag tänker att vi är några stycken som har lite kontaktbehov efter 10 månaders pandemi. Man får skratta åt eländet samt skriva några rader så känns det kanske bättre. Så brukar skrivande fungera för mig - jag blir gladare  till sinnes, både när jag får och skriver brev. Jag hoppas att ni ska vilja följa mig här på LG-design samt kanske vill ni köpa några av min brevkort och vykort nu när tiden finns att skriva och ta hand om varandra! Beställ via kontaktsidan så skickar jag hem till er! Vid stora beställningar gäller andra priser. Välkommen!
 

1 februari 2020

Nu är det drygt två veckor sen sist och jag tänkte uppdatera lite vad gäller hunden som jag passar, lite olika aktiviteter och sen ge ett TV-tips.

Molle är en mops och det är väl inte mitt förstahandsval vad gäller ras men det går bra nu när vi börjar känna varandra. Dessa tre veckor har gått åt att uppfostra och lära känna varandras gränser och behov. Molle har nu lärt sig att jag inte vill ha honom klängande över hela mig och han respekterar min gräns. Det gör också att han längtar efter sin riktiga matte när dagen går mot sitt slut. Men nästan rörande blev det när han hade fått fläskkött för någon vecka sen och han fick tokfnatt i sin vilja att tacka för maten!

En gång i veckan känns lagom. Jag får struktur på min vecka och känner mig behövd och Molles matte får avlastning, och Molle slipper vara ensam en hel dag. Dagmattejobb kan klart rekommenderas!

En annan superrolig aktivitet är den som Dramalogen bjuder på! Det är en förening av fria konstnärer och människor med psykisk ohälsa som jobbar med olika uppdrag. Där finns allt från diverse konstgrupper till teater- och skrivargrupper och musik. Alla får vara sig själva och det är en tillåtande kreativ miljö med härliga människor! Så tacksam för att jag får vara en del av det hela!

Till sist vill jag tipsa om ett TV-program om AI som Dokument utifrån har gjort. AI-hot eller möjlighet? heter det och består av två avsnitt och kan hittas på SVT Play. (AI står för Artificiell Intelligens dvs datastyrd "intelligens".) Programmen tar upp olika aspekter av digitaliseringen och undrar om allt är av godo? Håller vi på att bygga bort oss själva som människor till och med? Tänkvärt program som tål att ses om!

Det får bli slutord denna lördag då Stenalines Grenåfärja från Halmstad invigs, dessvärre i dimma och grådask denna första dag.

En liten rubrik.

Du kan ändra denna exempeltext. Lorem ipsum dolor sit amet, consectetuer adipiscing elit. Donec libero. Suspendisse bibendum. Cras id urna. Morbi tincidunt, orci ac convallis aliquam, lectus turpis varius lorem, eu posuere nunc justo tempus leo. Donec mattis, purus nec placerat bibendum, dui pede condimentum odio, ac blandit ante orci ut diam.

Du kan ändra denna exempeltext. Lorem ipsum dolor sit amet, consectetuer adipiscing elit. Donec libero. Suspendisse bibendum. Cras id urna. Morbi tincidunt, orci ac convallis aliquam, lectus turpis varius lorem, eu posuere nunc justo tempus leo. Donec mattis, purus nec placerat bibendum, dui pede condimentum odio, ac blandit ante orci ut diam.

Du kan ändra denna exempeltext. Lorem ipsum dolor sit amet, consectetuer adipiscing elit. Donec libero. Suspendisse bibendum. Cras id urna. Morbi tincidunt, orci ac convallis aliquam, lectus turpis varius lorem, eu posuere nunc justo tempus leo. Donec mattis, purus nec placerat bibendum, dui pede condimentum odio, ac blandit ante orci ut diam.

Du kan ändra denna exempeltext. Lorem ipsum dolor sit amet, consectetuer adipiscing elit. Donec libero. Suspendisse bibendum. Cras id urna. Morbi tincidunt, orci ac convallis aliquam, lectus turpis varius lorem, eu posuere nunc justo tempus leo. Donec mattis, purus nec placerat bibendum, dui pede condimentum odio, ac blandit ante orci ut diam.

Du kan ändra denna exempeltext. Lorem ipsum dolor sit amet, consectetuer adipiscing elit. Donec libero. Suspendisse bibendum. Cras id urna. Morbi tincidunt, orci ac convallis aliquam, lectus turpis varius lorem, eu posuere nunc justo tempus leo. Donec mattis, purus nec placerat bibendum, dui pede condimentum odio, ac blandit ante orci ut diam.

En liten rubrik.

Du kan ändra denna exempeltext. Lorem ipsum dolor sit amet, consectetuer adipiscing elit. Donec libero. Suspendisse bibendum. Cras id urna. Morbi tincidunt, orci ac convallis aliquam, lectus turpis varius lorem, eu posuere nunc justo tempus leo. Donec mattis, purus nec placerat bibendum, dui pede condimentum odio, ac blandit ante orci ut diam.

14 januari 2020

Nytt år och nya möjligheter! Idag är det andra veckan jag är dagmatte åt en liten mops! Så roligt med sällskap och möjlighet till motion - fast det är mer jag som vill promenera. Lille "Knuttefnatt" är fin i kanten av sig och vill inte gå ut när det regnar.

Och regnar gör det och har gjort hela hösten och även nu in på det nya året. Dystert, dystert, dystert! Det värsta är mörkret. Jag kommer på mig själv med att hela tiden springa och tända lampor. Det hjälper faktiskt men kommer att visa sig sen på elräkningen. elskling.se jämför elpriser och hjälper dig att hitta billigaste alternativet. Man matar in sitt postnummer och storlek på lägenheten/huset och antal personer i hushållet, eller sin tidigare årsförbrukning om man har den gamla elräkningen tillhands. Väljer man sen Bra miljöval så görs jämförelsen mellan förnyelsebara energislag (solenergi, vindkraft eller vattenkraftsproducerad el). Göteborgs energi var billigast just precis nu när jag kollade. (46,25 kr/kwh fast pris) men priserna kan variera från dag till dag. Gå in via elskling.se!

Dags för en promenad.

Söndagen den tredje advent 2019

Dockvagnen

Dockvagnen, den rostiga
den första vardagsrumslampan
har du tänkt på hur bråten, den sparade
formar rötter
till vårt minne?

Den kära, älskade bråten
som bara ligger där år från år
sparas för att bilda hållplatser
på väg in till framtiden.

                                      
En av dikterna i min diktsamling -en bibliotektants funderingar från 2011.

Nu försöker jag finna ro att samla andra dikter till en ny samling. Får se om det låter sig göras. Man måste liksom ha ro, komma i flöde och bara bli ett verktyg. Så var det när jag skrev "funderingarna" och i flera år därefter. Jag hade min tystnad. Nu är den puts väck så någon form av förändring måste göras för utan sin tystnad klarar sig ingen. Svårt att tro i dessa tider av självhävdelse in absurdum. - Jag vet jag är själv skyldig! men jag längtar tillbaka till när jag hade den. Får väl sjunga som Laleh - jag var där, jag var där, en stund på jorden. - Och inte fastna i politiken. Amos Oz skriver väldigt bra om olika roller som skrivande person i "Hur man botar en fanatiker". Han hade till och med olika pennor för olika typer av texter. Om den tillvaron och mycket annat kan ni läsa i -en bibliotektants funderingar!

 

Måndagen den 19e augusti 2019

Såg för länge, länge sen en Independent-film från USA. Väldigt vacker film både grafiskt i och med att den var i svart-vitt och genomtänkt vad gäller rekvisita, och innehållsmässigt. Den handlade om ett par i 40-50 årsåldern som hade problem i sin relation. De grälade men man såg tydligt att de fortfarande älskade varandra. Efter ett gräl gick mannen iväg och kvar stod kvinnan i sitt rum. I rummet stod en stor fågelbur och fågeln flög ut, kanske stod luckan på glänt. Kvinnan försökte fånga fågeln men var samtidigt tvungen att vara varsam så att hon inte skadade fågeln, en vit duva eller om det var en kakadua. Det blev väldigt gafiskt och jag har fortfarande scenen för mina ögon fast det har gått många år. Jag tänker ofta på den filmen när relationer går i stå eller håller på att förändras. Hur varsam man måste vara med varandra - och med sitt utrymme! Ingen vill ju sitta i bur, men man vill heller inte vara utan sitt sammanhang.

Kanske handlar det om tempo? Att synkronisera med varandra? Samt att hamna på rätt nivå med tillvaron och med sig själv?

Lyssnade på Dagens dikt idag. Jag trodde först att det var Sara Danius som läste, så skör och mjuk. Men det var Eva Ribich, en för mig ny författare som läste sin egen dikt "Kvar". En fin dikt efter någons bortgång, eller efter ett avslut av något slag. Sorglig och tröstande på samma gång. Som ett tomt rum...

Min egen dikt från idag handlar om något helt annat och är kanske bara ett utkast än så länge. Den handlar kanske om hållbarhet...

Tempo - jag klarar inte riktigt av det!

Hierarkier - varken botten eller topp
                               tycks möjligt

I mitten - vassa armbågar...


Ordet neutron kommer också upp denna stund av skapande. "Neutron i utanförskap" -Finns det andra neutroner?  - Eller är tillståndet mellan kärlekar och tillhörighet bara ett tillfälligt vacuum som man får bära ensam?

Fick precis en idé kopplad till läkarvetenskapen - tänk om bipolaritet beror på för många neutroner i kroppen!? Istället för en övervikt av antingen positivt laddade celler , eller negativt laddade celler som man kanske bör ha för att fungera "normalt" så har man alltså som bipolär neutroner? Ja, jag vet ju nu ingenting om det där men tanken känns lustig att laborera med. En neutron är alltså en partikel utan laddning, den är neutral. 


Om innanförskap och utanförskap handlar Nu ingår vi eller försvinner - en diktsamling av Birgitta Lillpers (fast hon sätter det tvärtom - Nu försvinner vi eller ingår) - tycker bara att det låter bättre med "ingår" först. Ytterligare en association så här i skrivandets stund... Behöver nog läsa om den diktsamlingen, förstod den inte riktigt. Men kanske behöver man inte förstå allting.
 

BOKRECENSION

Kapitlet Sorgens många ansikten ur boken Konsten att ta hand om ett dödsbo.
Vilse idag. Väljer att fokusera på något konkret, som att rensa bland alla prylar! Jag har för många och måste slutföra alla mina påbörjade projekt! Ska bli skönt när det är hanterbart igen, man tänker bättre när man har ordning och reda. Så fungerar i alla fall jag.

Till min hjälp tar jag boken Konsten att ta hand om ett dödsbo av Susanne L J Westergren därför att den har ett bra kapitel om sorg. 

När man går igenom ett hem efter ett dödsfall eller efter en skilsmässa, eller inför någon större förändring så kommer det känslor. Massor av sorg, vrede, ouppklarade trådar osv osv, känslor som måste tas om hand och få ebba ut. Nuförtiden får man ett piller när man av någon orsak är ledsen, och förr i tiden var det kanske inte heller så lätt - man fick "bita ihop". - Helt fel väg att gå. Sorgen ska ut på ett eller annat sätt för att man inte ska fastna i den och utveckla alla möjliga slags sjukdomar som ångest, fetma och kanske cancer bl a.

I boken skriver Susanne L J Westergren om olika aspekter att tänka på vid en bofördelning, som "spara, sälja, slänga, gråta". Kapitlet om sorg är på 13 väl disponerade sidor, faktiskt bra mycket bättre fakta och råd än många sk självhjälpsböcker. Här förklarar Westergren hur man liksom går igenom olika faser. Först blir man kanske bedövad, sen får man kanske koncentrationssvårigheter, humörsvängningar, plötsliga vredesutbrott...

Matvanorna kan förändras och sorgen kan även påverka hungerkänslorna. En del tröstäter medan andra tappar aptiten. Andra får sömnsvårigheter och många upplever även energiförlust och enorm trötthet. Livslusten försvinner. Man behöver alltså inte vara psykiskt sjuk för att man är ledsen och får dessa besvär, men man kan bli det om man blir felbehandlad och inte ger sig tid att bottna, hitta hem och bara vara med det hela.

Ett sätt att ta sig ur sorgen, känner jag, är att göra något konkret, som att ordna och sortera alla sina prylar. Kasta en del, sälja en del, sortera och organisera om, och så klart spara en del. Det rent fysiska arbetet skingrar tankarna och man börjar känna sig nöjd med att nu blir det ordning och reda. Det skingrar tankarna och för en tillbaka till nuet. Ett annat sätt att bearbeta är att skriva som jag gör nu efter ett par dagar av städning och organisering. Äntligen fick jag slängt gamla kuddfodral, tyger och annat som bara låg och tog upp plats i garderoben. Man ska inte ha för bråttom! Ge det lite tid! Känslor/arbete/känslor osv.

Boken är utgiven på Libris förlag och är vackert formgiven av Maria Mannberg. (192 sidor och kostar 126 kr på Adlibris i skrivande stund.)

© Lisbeth Gustavson

BOKRECENSION

Skaffa inte fler prylar än att en blomma kan komma till sin rätt

Har precis plockat in ytterligare en hög med reklamblad. I blad efter blad uppmanas vi att köpa än det ena än det andra. Lycka, harmoni och till och med kärlek utlovas om vi bara skaffar oss den där nya locktången, eller det senaste trädgårdsmöblemanget, eller de senaste designprylarna från ”fina affären”.

Vad söker vi egentligen när vi går loss med vårt shoppande? Om det resonerar Helena von Zweigbergk i den splitternya boken ”Grejen med saker” från Norstedts förlag. Boken har kommit till stånd i anledning av en skilsmässa och en flytt. Helena blev tvungen att se över sitt, i mitt tycke överbelamrade, hem och minnen skulle sorteras och känslor hanteras. Till sin hjälp fick hon konstnären Cilla Ramnek och fotografen Pia Ulin som hjälpte Helena att dokumentera det hela. Boken lämnade en hel del övrigt att önska men kan ses som ett första steg i kanske en ny trend?

I nio alltför korta resonemang presenterar Helena von Zweigberkt olika aspekter av saksamlandet. Minnena, historierna, skammen, tröstletandet och estetiken. Textavsnittet är bara ca 45 sidor långt och är både personligt och sakligt hållet och hade gärna fått vara längre och mer ingående bearbetat. Sen följer bildpresentationerna som Cilla Ramnek och Pia Ulin står för och även detta avsnitt hade mått bra av en konsthistorisk fördjupning. Men bara idén att dokumentera sitt liv och sina saker på detta sätt engagerar mig som den gamla organisatör och skönhetssökare jag är. Det vore kul att få jobba på ett likande sätt med någons hem! Jag tror att det ligger en terapi i att lite då och då göra inventeringar av både hem och liv och boken Grejen med saker kan kanske inspirera någon att börja ta det där första steget.

©Lisbeth Gustavson